Det finns så mycket i livet som hade blivit både enklare och skönare om man bara lyssnat en liten extra stund på sin egen kropp.
Att exempelvis låta mättnaden efter en måltid få kännas in innan man skrapat rent hela tallriken. Okinawa! Är uppfostrad med att äta upp allt på tallriken och det ligger verkligen envist kvar i mig.
Jag intresserar mig mycket för den japanska livsstilen och i den ingår ju deras kärlek till mat som något av den största passionen, men skillnaden till oss är att den förtärs med en finsmakande försiktighet. Älskar allt från det minimalistiska dukade bordet till alla små keramikskålar och fat som smårätterna serveras och sedan äts från. Ett sätt att lättare känna av mättnad men också så mycket mer socialt att mötas på kring en måltid.
Även japanernas kärlek till bruksföremålet fascinerar. Lergods som gått sönder lagas med en gyllene lack och får genom det ett ännu högre värde och lyfts till skyarna för sin skönhet. Kintsugi! Något att alltid inspireras av men i synnerhet ännu mer i dessa tider när nykonsumtion tar emot mer än någonsin.
Istället för att falla för nyinköp av trendiga prylar skulle vi inspireras genom den japanska filosofin till att fokusera på att laga och ta hand om våra ägodelar. Detta tankesätt tror jag då omedvetet även kan överföras på oss själva och därigenom resultera i att vi tar hand om kropp och själ lite bättre.
Styrkan att finna det härliga och det vackra i det ofullkomliga…
Har i det här inlägget skrivit om Wabi-Sabi och den inre glöden vi alla bär på, Ikigai. Den som får oss att vilja stiga upp på morgonen och som ger våra liv en mening…... Med en stark tro på sin Ikigai kan den få oss att ta oss igenom de tuffaste perioder och livskriser lite lättare…..
Ja, ni hör kanske att jag just nu är väldigt inne i världen av dessa japanska lärdomar men faktum är att de också bara bekräftar och sätter ord på det jag alltid känt så tydligt men som faktiskt också fått mig att må dåligt när jag frångått att lyssna på den inre rösten.
/Daniella