December 2025 - Ett 9 år och speciellt avslut.
När en cykel tar slut – och en ny vill börja ta form.
I dag bjuder jag in till reflektioner inför slutet på 2025, ett år 9 i numerologin.
Jag visualiserar mycket i min natur och nu ser jag att jag står på en höjd, ett högre perspektiv, och ser tillbaka på de senaste nio åren av mitt liv. Allt jag har gått igenom. Allt jag har skapat. Allt jag har tappat. Allt jag har lärt mig.
Nu kliver vi in i slutet av 2025 – ett år som, ur ett numerologiskt perspektiv, bär energin av talet 9.
Nian i det här fallet är inte “bara” en siffra. Den är också slutet på en cykel, som ett sorts själslig bokslutstid, både kollektivt och personligt. Det är därför det kanske för dig känns extra mycket just nu. Som att sådant som länge legat och tryckt plötsligt vill upp till ytan. Som att saker når sin spets. Som att du både längtar efter något nytt och samtidigt håller fast vid det gamla.
Känner du igen dig i beskrivningen så är allt helt i sin ordning.
Man kan beskriva den här tiden som att vi är i ett övergångslandskap… Eller hur är det spännande?!
Ett år 9 handlar om avslut, integration och frigörelse. Ja, det är tiden då livet, ibland ganska tydligt, visar oss vad som inte längre bär liv och det kan exempelvis handla om relationer som tappat sin grund eller riktning eller roller du kanske länge spelat, men inte längre känner dig hemma i, mönster du ser så tydligt nu och som en gång varit din överlevnadsstrategi, men som inte gynnar dig längre. Det kan också vara drömmar du burit, som inte längre känns som dina….. Kanske har du redan märkt under 2025 att saker runnit ut i sanden, att du släppts ur sammanhang, eller att du själv dragit dig undan från det som inte längre känns sant. Och ja, det kan göra ont eller förvirrande men under ytan av detta är det som är klart, redo att avslutas och det som gjort sitt behöver få tackas av även om det en gång var rätt. Nu behöver du helt enkelt lämna plats åt det nya som vill in.
Ditt inre bokslut innebär att se vad som faktiskt blivit. Vad du känner innerlig tacksamhet över. Jag känner så starkt att om något ska avslutas på ett medkännande och helande sätt, behöver det få bli erkänt. -Så hur skulle det vara att ta en stund och låta de senaste åren passera som bilder genom ditt inre. Du behöver då inte fokusera på att minnas allt i detalj. Låt bara det som vill visa sig, komma.
Du kan exemelvis fråga dig själv: Vad har jag byggt upp under de här åren – i mig själv, i mina relationer, i min vardag?
Vilka erfarenheter har gjort mig mer mogen, mer medveten, mer sann mot mig själv?
Vad har kommit ur det svåra när jag ser på det ur ett högre, eller observerande perspektiv?
Tillåt dig se december månad som en tid då du har din chans att verkligen se dig själv med ärlighet.
Inte med dömande ögon om det som “borde ha gjorts mer, blivit mer, hunnit mer” ,utan mer som den människa du faktiskt har varit, och fortfarande är, med allt du burit.
Du kan se den här stunden som en sorts inre Feng Shui:
Du går varsamt genom ditt inre rum, dammar av minnen, sorterar, tackar, släpper, behåller det som fortfarande känns sant.
För vad är ärligt talat….. klart? Det kan vara den modigaste frågan att ställa sig i ett år 9.
Inte “vad borde jag avsluta?”
Inte “vad tycker andra att jag ska släppa?”
Utan: Vad känns innerst inne färdigt, även om det gör ont att erkänna?
Det kan vara: En relation där ni växt åt olika håll. Ett sätt att arbeta som inte längre stämmer med den du blivit. Det kan också vara ett mönster där du ständigt kompromissar bort dig själv. Ett “jag är sån här”-narrativ som begränsar dig.
Viktigt att nämna är att du i detta inre arbete ska förändra allt i morgon. Du behöver inte ens ha en plan, men du kan börja med sanningen. Hur skulle det kännas att säga till dig själv: “Det här känns faktiskt inte levande längre. Det här kapitlet är nog klart.”
Det magiska som händer då är att du öppnar en dörr där inuti i hjärtat. En dörr som skapar energiflöde till det som nu vill ta plats och expandera i ditt liv.
För mig hänger det här djupt samman med identitet. Inte bara vad vi gör, utan vem vi tror att vi är. Anledningen till det är att vi människor ofta bär på meningar om oss själva som vi upprepat så länge att de blivit som ett skal runt vår själ:
“Jag är alltid den som håller ihop allt.” “Jag är den praktiska, inte den kreativa.” “För mig är det för sent att…” osv..
Meningarna som en gång hjälpte dig att orientera dig, att överleva, att förstå världen. Men som inte längre känns sanna. I ett 9-år kan de där meningarna börja skava extra tydligt. Det är som om kroppen själv protesterar när vi försöker tränga ner oss i en gammal form. Vi blir trötta, tomma, irriterade, eller bara… färdiga. Och det är inte en uppmaning att bli “någon ny” i betydelsen prestera mer, vara bättre, effektivare. Snarare en inbjudan att bli mer sann. Mer du.
Och så när väl detta medvetna inre arbete är gjort så kommer vi mer grundade och förberedda till porten. För efter ett år 9 kommer alltid ett år 1.
År 1 är nystartens energi och då inte på det där “nyårslöfte, nu ska jag bli en bättre människa”-sättet, utan mer som den första sidan i en ny bok. Vit. Tom men otroligt mjuk. Det är som att ditt liv nu frågar dig:
“Du som har gått igenom allt det där.
Du som har älskat, förlorat, kämpat, släppt taget, lärt dig.
Vem vill du vara nu?”
Och just därför är arbetet vi gör i slutet av ett 9-år så värdefullt.
Ju mer ärligt vi vågar se på det som varit, ju mer vi vågar släppa taget om det som är klart, desto mindre behöver vi bära med oss som tungt bagage in i nästa cykel. År 1 blir då inte en desperat flykt från det gamla, utan ett naturligt steg vidare.
Jag tror inte på att forcera den processen. Det här är inget “fixa dig själv innan årsskiftet”-projekt utan snarare en varsam inbjudan: att börja lyssna, börja se, börja släppa – i din takt.
Kanske betyder det att du under de här sista veckorna av året skriver ner några sanningar du undvikit. Kanske rensar du en låda, en relation, en tanke om dig själv. Kanske sitter du bara en stund i tystnad och låter de senaste åren passera genom ditt inre och du fyller varje del som kommer fram med massor av medkänsla och tacksamhet. För hur vill din själ andas? Hur vill ditt liv kännas inifrån och ut istället för tvärtom. Det är den stora frågan!
Så dela gärna med dig hur dina tankar går kring min inbjudan till reflektion denna 1 December 2025.
Med värme från Daniella