Här i vårt andra hem vid sjön har vi hängt den mesta tiden i sommar och det har varit fint. Och precis på den här platsen brukar vi samlas och njuta av kvällssolen innan den faller ner bakom trädtopparna.

För mig finns något alldeles särskilt med sensommaren just här vid sjön. Ljuset förändrats och kvällarna kommer lite tidigare och på morgonen ligger ibland en tunn dimma över sjön. Naturen är fortfarande intensivt levande, men den har lämnat den där skira känslan av början bakom sig. Ja allt är verkligen fylligare nu. Mognare.

Det som planterades för månader sedan bär frukt och det är dags att börja skörda. Jag tror det är därför jag tycker så mycket om den här tiden då sensommaren påminner mig om en fas i livet som vi kanske inte pratar lika mycket om som själva nystarten. Tiden då vi får se hur vår skörd blev.

Ja, den här sommaren har varit väldigt vacker. Hoppas du upplevt detsamma?

Våra hus vid sjön har fyllts av människor som kommit hit för att ha semester, bada, laga middagar, vila och skapa sina egna sommarminnen på en plats som betyder väldigt mycket för oss. Och parallellt med att jag varit uthyrningsvärd här har jag fortsatt mitt arbete som samtalsterapeut. Det har varit samtal om livet och allt som ingår i det. Relationer, livsförändringar, gränssättningar, längtan. Och om vilka vi har varit och vilka vi känner att vi håller på att bli. Precis allt det där som de flesta möter och upplever i livet. Är så otroligt tacksam över att få vara en liten hjälp och vägledare till de klienter som vänder sig till mig. Det är verkligen en Win win på alla sätt.

*Ett av våra hus vid sjön som våra barn ska överta, men som vi just nu hyr ut. Här kommer jag snart planera ett retreat..*

Och mellan uthyrningarna av våra två hus vid sjön har vi verkligen i det lugna njutit av sommaren medan den faktiskt pågått.

Förutom alla härliga bad, utflykter och häng med vänner har vi verkligen passat på att vara utomhus så mycket det bara har gått.

Vi har suttit länge på vår udde där solen varar som längst och där vi också tagit med oss mat, som här med våra fina vänner som också bor i närheten av oss. Så kul att hänga när vi är där och när alla är i ledighets-mood.

Men kanske framför allt denna sommaren har jag försökt vara där jag är och i det varit ganska stilla utan att hela tiden känt att jag velat fylla dagarna med vad som kanske förväntas under den här tiden på året när alla är lediga. Och med det utrymmet har jag också börjat känna hur en gammal vilande del av mig sakta vaknat till liv igen….

Ni som följt mig länge så vet ni att under många år var mitt arbete starkt förknippat med inredning, fotografi, vackra miljöer och skapande och jag levde väldigt mycket genom min blick. Jag såg ljuset i ett rum, materialen, färgerna och hur en miljö kunde förändra en känsla. Jag stylade inredning, fotograferade vilket jag älskade, skapade bilder och berättade på mitt sätt historier genom det visuella. Så förändras mitt inre kall sakta men säkert och mitt fokus flyttades alltmer mot människans inre rum.

Det resulterade i en utbildningsresa i psykosyntes-terapi och coaching där toltalt fokus har varit på de inre rummen och hur vi når dem med hjälp av olika verktyg. Och med det har nu under några år mitt tidigare skapande funnits kvar, men väldigt mycket mer lågintensivt. Jag tror egentligen att jag själv sett det som att jag hade bytt riktning eftersom mitt fokus inte legat där. Att en del av mitt yrkesliv tillhörde det som varit och att jag nu höll på med något annat. Men den här sommaren har samling av allt jag utvecklats genom verkligen landat i mig.

Jag menar kanske inte att jag exakt ska tillbaka till det jag gjorde förr utan mer att jag ska ta det med mig dit jag är på väg. Det är ju faktiskt en stor skillnad. För ju mer jag arbetar med människors inre liv, desto mindre tror jag på uppdelningen mellan vårt inre och vårt yttre.

Vi påverkas av rummen vi vistas i och av naturen vi omger oss med. Av ljuset och rytmen det ger till våra dagar. Men också av människorna vi delar livet med. Av vad vi äter, vad vi ser, vad vi lyssnar till och vad vi låter få vår uppmärksamhet.

Ett vackert hem skapar inte automatiskt ett vackert liv, men en miljö kan hjälpa kroppen att landa. Liksom att naturen kan påminna oss om en rytm vi har glömt, eller att ett speciellt utformat rum kan ge plats åt vila. En måltid kan bli en väg närvaro precis som ett dopp i sjön faktiskt kan förändra hela vårt inre tillstånd. Och vårt inre påverkar i sin tur hur vi ser på allt det där. Allt hänger ihop.

*Förra veckans kräftskiva familjekräftskiva . Alltid lika härligt och gott.*

Att allt hänger ihop låter både stort och samtidigt nästan för enkelt när jag skriver det, men jag tänker att det kanske är just den enkelheten jag har behövt några år för att förstå. Att jag inte behöver välja mellan det vackra och det djupa, eller mellan estetik och psykologi, eller för den delen inte heller mellan kreatören och terapeuten. För mig är de olika uttryck för samma längtan, näligen att skapa förutsättningar för ett liv som känns sant och harmoniskt att leva.

Att skörda det som fortfarande är mitt….

Är det inte också detta sensommaren vill lära oss, att skörd inte bara handlar om att ta emot det nya som vuxit fram utan att det också handlar om att gå tillbaka genom sitt eget liv och fråga: Vad av allt jag har varit vill jag faktiskt ta med mig?

För vi behöver inte kasta bort tidigare versioner av oss själva för att utvecklas, det vore ju synd. Det finns genuina erfarenheter och kunskap där. Jag vill se det som gåvor livet givit oss. Delar av oss som kanske bara behövde vila ett tag för att få transformeras och återvändas i en ny form….

Jag känner väldigt tydligt att mitt visuella skapande vill få större plats igen. Fotografin, de härliga miljöerna, resorna med de vackra platserna och naturen såklart. Jag vill låta allt detta sammanflätas med det jag har lärt mig om människans inre värld. Det är där jag känner min energi nu och kanske är det också där mitt eget Inner Feng Shui blir som mest sant för mig. Inte som en metod för att skapa perfekta rum utan som ett sätt att betrakta livet. Vilka människor, miljöer och rytmer hjälper mig att komma närmare mig själv?

Och vad har jag vuxit ur?

*Så härligt med alla blommande solrosor runt vår gård i Lomma nu.*

Och sedan kommer släppandet

För sensommaren handlar inte bara om att mogna och skörda. Snart börjar naturen också släppa för att det är nästa naturliga rörelse.

Och möjligen är det så att vi också behöver fråga oss i bland: Vad är jag färdig med nu? Föreställningarna om vilka vi måste vara kan få falla? Vilka sätt att leva fungerade en gång, men gör det inte längre? osv..

Jag känner själv att jag bla håller på att släppa behovet av att definiera mitt skapande så hårt och att jag inte behöver vara antingen det ena eller det andra då min sanning är snarare att jag vill stå någonstans i mötet mellan dem. Mellan det inre och det yttre. Mellan det vackra och det meningsfulla och mellan stillheten och skaparkraften.

Jag vill inget annat än att fortsätta arbeta med människors inre processer. Och jag vill också fotografera, skapa, resa, upptäcka miljöer, arbeta med hem och berätta om sådant som inspirerar mig och inte hålla det som två separata världar, utan som delar av samma.

För det jag egentligen vill inspirera till har kanske varit detsamma hela tiden: ett hållbart, harmoniskt och sant sätt att leva. Ett liv där det vackra inte bara är något vi tittar på, utan något vi känner där våra yttre rum får stödja våra inre. Och där vi långsamt vågar forma våra dagar så att de speglar människan vi faktiskt är. Så genom det kanske det är min egen skörd den här sensommaren.

Nämligen att förstå att jag inte behöver välja bort en del av mig för att ge plats åt en annan och där jag får låta allt jag har låtit mogna samman till det jag håller på att bli.

Ja, och det som inte längre ska följa med? Det får, precis som sensommarens första löv, börja falla när det är redo. Inte med sorg över att något tar slut. Nej, det sker bara med tacksamhet för att det en gång fick växa…..

Om du vill. Dela gärna en glimt av din mognad, skörd och vad som behöver släppas.

Kram från Daniella